Jag och JF stängde tillsammans dörren till Seilduksgata 17, 3 tr första dörrn, vred om nyckeln i låset och gick med gråten i halsen därifrån.

Påväg ner för dom där trapporna som man så ofta svurit över när man med mjölksyra gått uppför domsamma på väg "hem" så började vi prata gamla minnen, nånting jag på bussen hem fortsatte tänka över och insåg att de finns så sjukt många minnen, historier, skratt, en del gråt(ofta framkallade av skratt) och framförallt en plats i mitt hjärta för resten av mitt liv, dom dryga 2 år jag tillbringade på Seilduksgata 17 är mina so far lyckligaste!

_____________________________________________________________________________________________

Därför så kom ja på en idé, även om den säkert kommer att vara väldigt intern då och då så tror ja att folk skulle få många skratt av spektaklet, sen kan man för allmänhetens skull vinkla den såsom att den handlar om antingen en bok om att flytta till Norge, tips och tricks, eller i vinkeln hur de egentligen är att flytta ifrån tryggheten i hemstaden, långt bort därifrån, bo ihop med vänner vilket inte alltid är en asfalterad väg. Hursom så tror ja de blir grymt!

Ska hädanefter vid varje blogginlägg avsluta med ett minne från mina dagar i Lökkas Finest!

Undrar för övrigt vad man i sitt förhoppningsvis långa liv kommer att komma ihåg starkast? inte bara minnen från nu utan sett över hela livet.

Jaja, börjar iallafall minnes-serien med avsnitt ett som sig bör :

Det var en kväll fylld av tequila-race en höst för två år sedan, vi var 7-8 pers (iallafall ja, Forsling, Barre, JF, Mike, Norken, Darle och Nordenkjell(?), satt i vita heldräkter (ifall spya skulle komma), eller ja jag var nog mest naken(har en tendens o bli de på fyllan), vi satt och skrek ut sånger, blev såklart sjukt jälva fulla, försökte ta oss ut på krogen, jag o Barre iförda dom vita dräkterna, alla blev nekade, så vi gick till Lökka(Seilduksgata 17 i folkmun) för o fortsätta festen där.

Om jag minns rätt så höll ja o forsling på o dumma oss, så han välte mitt tvättställ, ja blev sur, sprang efter men han hann in på toan och låsa dörren.

Där ute stod ja, sugen på o ge igen med nånting äckligt i min hand om ja återigen minns, men han vägra så ja tänkte vafan, ja drar på ett par sparkar för o se va som händer, next thing i know så satt ja fast me myggjagarna i våran tunna plywood-dörr.

Fick ut fossingen men skon satt kvar i det fina hålet, detta var för övrigt första helgen som Falcon(chefen i läggan) var borta sen vi flyttade dit, han blev mindre glad men vi tyckte de va komiskt, fortsättning finns men kommer imorrn!

Nu mys me M!