Gud ge mig sommar!
Sitter likt en blodigel fastsugen vid dataskärmen spejandes efter en resa i min plånboks-storlek, går sisådär just nu, är inte allt för sugen att åka till Kiruna på en weekend.
Blev riktigt sugen på sommar, så började surfa runt efter lite schyssta sommarplagg typ shorts, sneakers, brillor m.m
Har än så länge snubblat över ett par olika shorts, har iofs en hel hög liggandes, men blev speciellt sugna på dessa inköp :
Ett elr fyra par shorts till skadar ju aldrig, är även sugen på ett par riktiga seglar-pjucks att glida runt i, ett par Keds är heller aldrig fel, sitter o kollar på skor och inser hur stort mitt hat för Ed Hardy och alla deras enormt överprylade saker är, tyckte när de kom att dom hade endel najs grejjer, deras tidiga kepsar var ja ett stort fan av för exempel, men som tiden har gått så har det bara spårat, trycken blivit större, fler, ihoppressade till en enda stor oreda, allt för mkt glitter och dylikt "krutigt" har lagts på, och framförallt så har fel follk börjat använda dom. Tycker de är så sjukt drygt när man ser ett plagg som på skyltdockan ser cleant ut, bara för att 2 min senare se en riktigt ful kille med i övrigt noll känlsa för kläder glida runt i plagget.
Lika mkt som jag njuter varje gång jag inhandlat något "rare" plagg som ingen annan har, lika less blir jag då "alla" två veckor senare glider runt i samma förbannade plagg. Men man för väl skylla sig själv när man handlar på allt för mainstream butiker, t.ex H&M har börjat skärpa till sin kollektion rejält, men jag drar mig för att handla där varje gång just för att sannolikheten för att en hög med andra löst folk i samma stund står och provar samma plagg.
En snygg resväska i skinn har ja länge letat efter, men hittar fan ingen till vettigt pris, någon som har nåt tips på en clean sådan??
Sandquist har endel snygga men vars är axelbandet?
Syns på stranden!
/ P
PS ja vettu fan varför de blev olika stilar på texten, ännu mindre hur man ändrar tillbaks. ingen Ctrl+C följt av Ctrl+V iaf! DS
sova, äta, jobba, vara less på jobbet, sova...
Fan va avundsjuk jag är på dom lyckligt lottade jävlarna som vaknar upp på morgonen med ett leende på läpparna, flyger likt en fjäder i en höstvind upp ur sängen, skuttar likt en liten flicka iväg till jobbet, kmr dit och bara njuter av av vara just på jobbet, som sitter där vid sitt skrivbord och tänker "fyfan va kul de här är!".
Så vill jag också känna.
Istället vaknar man av en jobbig ringsignal, snoosar alldeles för länge, tvingar sig upp då klockan slår 5 i jobb, springer runt i lägenheten svärandes över att man alltid lyckas lägga nycklarna på ett för morgon-hjärnan alldeles för smart ställe, hittar till slut nycklarna, springer ner till trikken, missar den just, får stå och frysa i 9 min för att man i all stress glömde att ta på sig jackan, kmr 20 min sent till jobb och dagens timmar känns alldeles för korta då man måste halvspringa sig igenom den bara för att den där förbannade nyckeln låg brevid byxorna och man inte trodde man var så smart så man sket i att leta där.
Sen att arbetskamraterna just den ovan beskrivna dagen är totalt inkompetenta gör inte saken direkt lättare. Man står där och svär för sig själv, hoppas att dagen snart tar slut trots att man egentligen vill att den ska vara så pass länge att man hinner göra klart allt, slippa gå till jobbet dagen efter och istället få den där känslan som dom "lyckliga" har,bara kliva upp i lugn och ro, göra vadhelst man själv vill, och få känna "fyfan va kul de här är!"
Hade inte gråtit om jag legat där just nu
Nej nog gnällt, lite positvit finns de allt i denna annars becksvarta dag, kom för inte allt för länge sen hem, blev mött av världens bästa flickvän som 50-tals aktigt nog stod vid spisen med rykande färsk mat och väntade på att jag skulle komma hem. Älskar dig M!
Till avnjutandet av fiskpinnar, potatis/morots-mos och hollandaise-sås så får jag se W.Rooney slafsa in 1-0 till Man U mot Bayern i Champions League redan efter 64 sekunder, kort därefter följer SAIK upp med att slå ut M´s kära FBK ur slutspelet i ishockey, den första och förmodligen enda gång jag nånsin har vart/kommer vara glad över att Skellefteå vinner en match!
Nu lite soffliggning i våran otroligt sköna soffa med schäslong, det brukar vara lite "slaggis" om just den platsen i soffan, idag gick jag segrande ur striden.
Eftersom det inte blev som tänkt med jobb(=feta pengar) i påsk så sitter jag och M och letar med ficklampa efter en sista-minuten weekend i någon europeisk storstad, några tips någon?
Inte för att det är Europa men hade gått med på en 500 kr´s New York-resa också
Ne nu ska ja hitta något coolt nog ställe att åka till med vettig prislapp, kanske man får känna den där omtalade känslan snart.
Lite gladare!
/ P
Mkt kraft = Många ord!
Jaha, nu är krafterna samlade, min och M:s chili con carne är uppäten, och efter middags-snusen ligger där den ska.
Dags att sammanfatta helgen i snötunga norr.
Det var just att man hann komma tillbaka till verkligheten efter Berlin-vistelsen som nästa bergsbestigning började.
Steg på torsdagen upp tidigt, kokade lite kaffe i vår "nya" kaffebryggare som bror E tagit med sig från Luleå, ljög ihop ett par mackor och begav oss ut, precis som back in the days när man packade matsäck elr "masäk" som vi säger i norr. Skidbacken var denna gång utbytt mot en 14 timmar lång bilresa genom dåliga, gropiga norska vägar med ännu sämre norrmän i bilar framför krypkörandes i 40. När vi väl kom på rätt sida gränsen så började Audin visa vad den gick för och efter ett par OKQ8-stop, lite avnjutning av gammalt hederligt svenskt godis och förvånansvärt få piss-stop så rullade vi in på barndomshemmets gata Furugatan.
Fredagen började jag och M på riktigt semestervis, sov ut länge länge, även om jag som vanligt vaknade och kände den eviga stressen av att gå upp och göra nåt vettigt av dagen. Blev dock påmind av att "vafan ja har ju inget alls att stressa upp till", så vi tog de väldigt piano och steg upp, käkade frukost, kikade ut genom fönstret, såg det tungt liggande gråa molnet, bestämmde oss för att inte stressa ut, så letade fram massa gamla kort på mig från den där tiden som man inte har några direkta minnen från, blöj-tiden. Av någon oförklarlig anledning så finns det flera album med E:s bilder men knappt ett halvt med mig själv i huvudrollen.
Dags för litre scrap-bookande tyckte jag och M, så vi satt oss ner och började ögna igenom alla bilder som låg osorterade. Alltid lika kul och titta igenom gamla bilder, speciellt när man var sådär liten och man verkligen inte kom ihåg nånting från de hela, så dom där bilderna är det enda minnet som lever kvar.
Efter ett par timmar så tog vi oss själva i kragen, duschade och gick ner på stan, M var väl inte överväldigad av Storgatan som de mesta i centrum kretsar kring, men hon fick iaf lite historier från förr berättade för sig, kul o gå runt när bortglömda minnen väcks till liv först när man är där igen. Skratta av andra anledningar fick vi också, inte bara vi utan även 15 pers till som råkade befinna sig i närheten av den karuselldörr som jag lyckades dunka pannan i när vi var på väg in på shoppingcentret Smedjan. Fördjävligt att lule-bor ska vara så bra på å putsa fönster.
Söndagen var tanken, vakna tidigt, ut till Mormor och Morfars stuga för lite skoterkörning innan efter beställning det var dags för Mormors gudomligt goda Palt( palt med stort P jag vet men det är den värd ).
Både skoterkörningen och det tidiga uppvaknandet rann ut i vattnet, det ena pg.a det andra. Iofs så hade det nog inte blivit något skoterkörande hursom då traktorn som plogar deras gård hade lyckats stoppa en 6 meter hög snöhög just framför skotern.
Efter ett par timmars obligatoriskt paltkoma, för er som inte upplevt detta så kan jag berätta att det som sker är att man med dom sista krafterna efter magsäckstänjandet släpar sig till sängen, släpper upp sista knappen på brallorna, slår på TV:n, och slumrar sött ett par timmar.
Nu väl hemma i Oslo igen, dagen har bestått av jobb, fixande av fastlege och chili con carne lagning.
Nu ska Paradise Hotel den norska versionen avverkas på vår nyfådda TV. Fan va gött de är me TV ibland, bara ha där ifall man inte orkar göra nåt vettigt, bara sitta där och zappa runt bland kanalerna tills man hittar krafter till nåt mer kraft-krävande.
Fred!
/ P
Dags att sammanfatta helgen i snötunga norr.
Det var just att man hann komma tillbaka till verkligheten efter Berlin-vistelsen som nästa bergsbestigning började.
Steg på torsdagen upp tidigt, kokade lite kaffe i vår "nya" kaffebryggare som bror E tagit med sig från Luleå, ljög ihop ett par mackor och begav oss ut, precis som back in the days när man packade matsäck elr "masäk" som vi säger i norr. Skidbacken var denna gång utbytt mot en 14 timmar lång bilresa genom dåliga, gropiga norska vägar med ännu sämre norrmän i bilar framför krypkörandes i 40. När vi väl kom på rätt sida gränsen så började Audin visa vad den gick för och efter ett par OKQ8-stop, lite avnjutning av gammalt hederligt svenskt godis och förvånansvärt få piss-stop så rullade vi in på barndomshemmets gata Furugatan.
Home sweet home!
Efter lite kramande och alltmänt hur ligger landet surr så slängde vi våra trötta kroppar i säng, speciellt då Erik som gjort en björntjänst och avverkat ca 280 mil på 2 dagar, stort stort tack E!Fredagen började jag och M på riktigt semestervis, sov ut länge länge, även om jag som vanligt vaknade och kände den eviga stressen av att gå upp och göra nåt vettigt av dagen. Blev dock påmind av att "vafan ja har ju inget alls att stressa upp till", så vi tog de väldigt piano och steg upp, käkade frukost, kikade ut genom fönstret, såg det tungt liggande gråa molnet, bestämmde oss för att inte stressa ut, så letade fram massa gamla kort på mig från den där tiden som man inte har några direkta minnen från, blöj-tiden. Av någon oförklarlig anledning så finns det flera album med E:s bilder men knappt ett halvt med mig själv i huvudrollen.
Dags för litre scrap-bookande tyckte jag och M, så vi satt oss ner och började ögna igenom alla bilder som låg osorterade. Alltid lika kul och titta igenom gamla bilder, speciellt när man var sådär liten och man verkligen inte kom ihåg nånting från de hela, så dom där bilderna är det enda minnet som lever kvar.
Efter ett par timmar så tog vi oss själva i kragen, duschade och gick ner på stan, M var väl inte överväldigad av Storgatan som de mesta i centrum kretsar kring, men hon fick iaf lite historier från förr berättade för sig, kul o gå runt när bortglömda minnen väcks till liv först när man är där igen. Skratta av andra anledningar fick vi också, inte bara vi utan även 15 pers till som råkade befinna sig i närheten av den karuselldörr som jag lyckades dunka pannan i när vi var på väg in på shoppingcentret Smedjan. Fördjävligt att lule-bor ska vara så bra på å putsa fönster.
Beware! Välputsade fönster!
Efter ett par timmar med dunkande panna, fönster-shopping och snöhögshoppande kom vi hem till en som vanligt utsökt middag lagad av pappa Bosse ( han heter egentligen Anders men av nån outgrundlig anledning kallar ja honom Bosse, kanske för att han ser ut som en Bosse vad vet jag ). Middagen bestod av lax i vitvinssås med några flashiga potatistoppar i ugn. När maten var smält och mamma, pappa och M fått bekanta sig med varann ett par timmar så gick jag och M bort till en gammal bekant David där vi "catchade upp" tillsammans med hans flickvän Anna.Mmmm lax!
Snöhoppning!
Några Irish Coffee, whiskeys och Lapin Kulta´s senare så begav vi oss hem. Alltid kul att träffa gamla polare, dock tråkigt att av dom få som fortfarande klänger sig kvar i Luleå så var det oturligt nog många som just den här helgen var på andra äventyr runt om i landet. Men men det kommer snart en sommar då ett nytt besök är inplanerat.
David, Anna och M
Lördagen började lika lugnt som fredagen med sen frukost och lite allmänt slappande då vädret tråkigt nog återigen var på dåligt humör. Efter lite norrländskt kaffe och tunnbröds-ätande så begav vi oss ut på en promenad för lite fotande och påhälsande på den klädaffär som mamma "extraknäcker" på på lördagar. En sväng på stan och ett snyggt skjortinköp av M senare så gjorde vi en typisk norrländsk sak, nämligen bastade. Det är nånting ja verkligen saknar här nere, även om de finns på en del gym och även på vissa hotell här i Oslo. Minns min och fars tradition vi hade på söndag-kvällar med bastu, en pilsner och slötittande på Sporten. Glory sunDays.Norrland i sitt essä!
Då bastandet var avnjutet så väntade ännu en god middag och lite efterätt. Då allt detta var nersmält så begav jag, M och efter lite övertygande Erik oss in till stan o närmare bestämt Allstar där tanken var att möta upp en annan gammal bekant Dennis. Detta blev dock som så mycket annat med alkohol i bilden inte som planerat, men kul hade vi ändå! Söndagen var tanken, vakna tidigt, ut till Mormor och Morfars stuga för lite skoterkörning innan efter beställning det var dags för Mormors gudomligt goda Palt( palt med stort P jag vet men det är den värd ).
Både skoterkörningen och det tidiga uppvaknandet rann ut i vattnet, det ena pg.a det andra. Iofs så hade det nog inte blivit något skoterkörande hursom då traktorn som plogar deras gård hade lyckats stoppa en 6 meter hög snöhög just framför skotern.
Snö var det då inte brist på iaf.
Palten hann vi med, och oj oj oj så gott de var, M´s paltdebut, och hon gillade det. Jag och bror har i alla år haft en tävling var gång det bjuds på palt hemma hos mormor, det hela är så enkelt att den som äter mest vinner och kan tracka den andra ända tills nästa bjudning. Vanligtvis brukar det stanna vid släktrekordet 5 st paltar, något som jag inte klarade att nå upp till denna gång, skyller på allt för många GT:s kvällen före. Vet inte vad det är med just antalet 5, men det verkar finnas nån psykisk spärr just vid det antalet, och även om det är många som försökt så är det alrdig nån som tagit sig över denna "drömgräns". Ett lite difust inslag i det hela är dock vikten på paltarna, eftersom dessa är handgjorda så kan ju den ena äta mer än den andra fast ändock hamna på samma resultat, medtagen våg var något som diskuterades att införskaffa inför nästa deltävling. Efter ett par timmars obligatoriskt paltkoma, för er som inte upplevt detta så kan jag berätta att det som sker är att man med dom sista krafterna efter magsäckstänjandet släpar sig till sängen, släpper upp sista knappen på brallorna, slår på TV:n, och slumrar sött ett par timmar.
Norrlands bästa rätt och dess bästa kockar
Denna gång hann vi inte vara i detta sköna tillstånd så länge, då flygresa hem närmade sig med stormsteg.
Lite kul fakta med denna resa var att det (förutom då hon var 2 år och flög till Piteå ) var M´s första flygresa.
Med skakande händer klev hon på planet, men väl uppe så var hon ett snällt barn. Resa 2 var mer avslappnad och hon satt som ett barn framför Kalle Anka klistrad vid rutan( flygplansrutan denna gång ) under hela resan lika fascinerad över molnen som vi alla varit dom första gångerna.
Trist att åka från Luleå tyckte både jag och M, alltid kul att komma hem til "päronen" och alla bekanta, speciellt kul denna gång då mamma och M klickade så bra direkt, viktigt de där att man kommer överens med pojk/flickvännens föräldrar.
Lite kul fakta med denna resa var att det (förutom då hon var 2 år och flög till Piteå ) var M´s första flygresa.
Med skakande händer klev hon på planet, men väl uppe så var hon ett snällt barn. Resa 2 var mer avslappnad och hon satt som ett barn framför Kalle Anka klistrad vid rutan( flygplansrutan denna gång ) under hela resan lika fascinerad över molnen som vi alla varit dom första gångerna.
Trist att åka från Luleå tyckte både jag och M, alltid kul att komma hem til "päronen" och alla bekanta, speciellt kul denna gång då mamma och M klickade så bra direkt, viktigt de där att man kommer överens med pojk/flickvännens föräldrar.
Det är egentligen otroligt hur mycket som föräldrar ställer upp, finns där för en i alla vindar och väder och älskar en oavsett hur fan man beter sig ibland. Mamma och Pappa, tack för att ni finns, älskar er evigt!
Nu väl hemma i Oslo igen, dagen har bestått av jobb, fixande av fastlege och chili con carne lagning.
Nu ska Paradise Hotel den norska versionen avverkas på vår nyfådda TV. Fan va gött de är me TV ibland, bara ha där ifall man inte orkar göra nåt vettigt, bara sitta där och zappa runt bland kanalerna tills man hittar krafter till nåt mer kraft-krävande.
Fred!
/ P
Lite kraft = lite ord
Orkar egentligen inte ge mig in på vad helgen i snöiga norr innebar, men vill bara ge ifrån mig ett litet livstecken så ni vet att jag inte blivit uppäten av björnar elr något annat coolt under min vistelse. Nyhemkommen från Gardemoen med allt för många kilon mat i väskorna så är både jag och M trötta, slitna, svettiga och egentligen osugna på bloggandets innebörder. Tänker därför i punkt-form snabbspola mig igenom helgen så kommer normalfarts-utskicket imorgon e.m. Kan bli på kvällningen beroende på om det blir övertid elr ej imorgon. Tills inlägget är utlagt så kan ni informations-sugna lediga kika in på M:s blogg då hon är ledig imorrn och troligtvis kommer plinta ner ett par rader om äventyret under dagtid. Tills dess får ni nöja er med detta :
Mer info under morgondygnet.
Helgen i punktform :
- 14 timmars bilresa längs drygt "bumpy" norska och raka fina svenska vägar
- Scrap-bookande över barndomen
- Storgats-uppvisning
- Irish Coffee-drickande
- Matavnjutande
- GT-drickande
- Palt-koma
- Oskulds-flygning för M
- Svettig i soffan
Med lökar under armarna!
/ P
Berlin tips och ferie-planer
Nu är jag och bror hemma från klättring, blev en bra session, både tidsmässigt och höjdmässigt. Kom dit vid 9 tiden och på en onsdag så är suget efter adrenalin bland oslos nypstarka tydligen inte så stor. Faktiskt skönt med inte så mkt folk, man kunde välja fritt bland väggarna och det blev en effektiv klättring mot det väntande som dom flesta sessions brukar innebära. Vi tog tre väggar var, klarade alla på första försöket och nyporna kändes bra, tekniken suger, mkt armar inga ben men vafan vi kom upp, klättrade mest på 5:or, för er som inte vet så är väggarna indelade i siffror som motsvarar svårighetsgrader, de ser ut something like this
- 3:or är dom lättaste, finns som framför alla andra siffror + och -
- 4:orna är också barnnivå/uppvärmningväggar
- 5:or är där man oftast som nybörjare ligger
- 6:orna kan man oftast slita sig upp över men det tar ett par försök
- 7:or är inget jag ännu har klarat, det är här det börjar krävas mer teknik
- 8:or och 9:or är väggar som "proffsen" klättrar på och även dom väggar som tävlingarna oftast sker på.
Ska som sagt bila hem till Luleå imorgon, blir där till söndag då jag och M flyger tillbaka. Ser mycket fram emot att komma hem till familj och dom vänner som fortfarande bor kvar där ( om även inte så många ).
Torsdagen blir inte så mkt gjort på då vi enligt planen rullar in i stan runt 9-10 på kvällen.
Fredagen blir beroende på väder en utomhusdag med grillning, lite skoterkörning m.m. Kvällen tänkte jag att vi skulle spendera med några gamla bekanta på någon bar, troligtvis Allstar. Lördagen kan bli lite mer stadsbaserad mer kanske lite strosande på stan visandes gamla minnen för M. Även då kan en och annan pils slinka ner.
Söndagen har jag inte riktigt planerat ännu, men vi åker vid 16 så får se vad som hinns med.
Efter att ha fått smälta Berlinandet föregående helg så vill jag komma med lite tips på klubbar och dylikt, en bra start för att få lite grepp om stan är som till så mkt annat att gå in på den till egentligen allt briljanta sidan Flashback. Skriv in Berlin i sökmotorn och du är igång.
Nog för att dom flesta klubbar som är riktigt grymma inte skyltar så värst med det, iaf inte underground och svartklubbarna, så kan jag utan hemsida rekommendera följande ( bara fråga runt efter dom när du väl är i Berlin :
- Matrix, skönt ställe med ungt danssuget folk
- Zapata, litet men fartfyllt ställe som är bra att starta kvällen med
- Zopper, en svartklubb som du får fråga taxichaffisar efter, ligger nära Watergate.
- Sist men allt annat än minst, Berghain, en grym klubb med 20 meter till tak och tyvärr en helvetes kö, dom öppnar 01 och stänger 14.00, bästa tiden för att ta sig in sägs vara runt 5-6 snåret, ett måste om man är i Berlin och gillar techno.
Om ni har frågor om tips på saker i Berlin så skriv gärna på bloggen, jag svarar på de ja kan o resten ljuger ja ihop.
Ne nu vankas sängen så man psykiskt orkar med en 13 timmars bilresa under morgondagen.
Until tomorrow!
/ P
Äntligen semester!
Ne nu har ja jobbat två hela dagar, de får fan räcka för denna vecka, har min bror på besök, han gjorde mig en björn-tjänst, packade bilen full me TV + onödigt dravvel, tankade bilen full på Shell i Luleå och ställde in GPS:en på Louises Gate 11, Oslo. Sagt och gjort var han 13 timmar senare framme, grymt tacksam för detta! Gött me TV även om norska kanaler suger get. Vi har dock SVT1 och 2 så lite sverker olofsson får man allt med sig.
Jag och bror verkar ha fått de här me TV-tittande om bakfoten
Nu ska vi äta en av mig och M ( mest M ) lagad middag bestående av fetaost fylld kyckling inlindad i bacon med tillhörande klyftpotatisar och en freestylad sås á la M.
Efter avnjutning av denna ska jag och bror Erik bege oss ut för att leka spider-man på Myrens Sportcenter och närmare bestämt deras många klätterväggar.
Bilder från det kommer senare,
Ses bland kalkpåsarna!
/ P
The Great Story of Berlin
Jaha, nu är havregrynsgröten nertryckt, natten med M avmyst, och just precis nog med norsk luft inandad, först nu, dryga dygnet efter landning på norsk mark, närmare bestämt Moss, Rygge Airport, så känner jag att energin, tillbakablickandet och mogenheten för att sammanfatta denna resa till historiernas, graffitins och framförallt klubbandets stad Berlin har infunnit sig. Har inte riktigt vetat vars man ska starta, visst där de hela började är väl det naturliga svaret på frågan, men eftersom min hjärna inte funkat ens i närheten så gott (nåja) som den en gång gjort, mina nerv-signaler från samma hjärna till dom små utsticken längst ut på händerna inte nått ens halvvägs, och mitt maskineri gått som ettans växel längs autobahn ändå sedan jag i söndags förmiddag insåg att jag nog blivit grovt drogad under lördagen, ni ser de gick åt helvete att börja med starten även nu då jag smörjt upp mjna delar för detta paris-dakar rally.
Äh vafan nu tar jag på mig mina lurar, sätter på den låt som gått varmast i min, Nilssons och herr Wallins hjärna redan sen vi bokade denna resa för alltför många veckor sen. Allein Allein the Alex C remix är låten som rekommenderas att lyssna på både då man ska tagga inför en livsihågkommande Berlin-resa alternativt detta blogginlägg.
Den börjar som våran resa lugnt (nåja) men stiger redan några sekunder efter sammanstrålande på trikk nr 18 destination sentralstasjon Oslo både ett och flera beat per sekund, Deltagarna samlas med ett barn på julaftons leende på sina läppar, tagget är up in the sky, och vi känner nog alla att detta, detta kommer bli någonting riktigt bra.
Väl framme på stationen så glider vi påskyndande fram till rätt buss, lägger kontrollerat stressat in väskorna, och står på tå i kön in till bussen så vi får slå oss ner för att poppa första pilsnern som N med klass packat ner som enda föremål i sin med företags-resande utseende dataväska, måste faktiskt säga att vi alla såg riktigt städade ut då vi började denna episka resa. Alla i kavaj, nyvaxade frillor och ett helt enkelt propert utseende, något som snart skulle visa sig inte var annat än en fasad.
Väl på bussen åkte denna väska upp, pilsner-kapsylerna flög och resan var officiellt igång. Detta tagg som legat och krypt i våra kroppar sen bokningsbekräftelsen damp ner i inboxen tog över och dom medtagna ölen blev snabbt gapande tomma.
Desto mer flaskor som hamnade i soppåsen( lite propra är vi allt ), desto mer steg humöret och med det även smilgroparna, vi gled runt på Rygge ca 1 timme, dock utan dom 5 stackars ölen som vi smart nog glömde att dricka upp innan vi passerade säkerhetskontrollen. Lika bra var kanske det för kräkreflexernas skull, men som tur var så glänste tax-free skylten vackert i horisonten. In, kikade, dyrt, men vafan "vi fick ju så billig resa så". På kvittot stod följande :
- 1 st Gin
- 1 st Seaman´s Shot
- 1 st Jack Daniels
- 2 st små Jäger
Dessa stackars jäger blev snabbt avslutade, nog mest för att W var less efter att med endast Euro ( Jarra ) och ett norskt visa-kort valde det mindre begåvade beslutet att pynta me jarra, och få tillbaka i NOK samt en svinn på 200 NOK i växlingskurs. Nån pils, ett par dyra mackor senare så var vi äntligen ombord.
Det är även här som låten efter första tagget går ner i tempo igen, man börjar komma in i det hela, börjar förstå att det är igång, och bara tar en sekund elr en flygresa och insuper detta faktum.
Efter en däckning och en pils till frukost så var vi framme, Berlin Schönefeld!
Sorry att de var sä jävla mkt ord för att ta sig igenom dom första 5 timmarna, men starten är alltid viktig, halkar man efter redan där så blir det alltid segare att se harens rygg desto längre loppet löper.
Efter en plankning på tåget in och lite noja då N tyckte sig se politzi kliva ombord så var vi framme vid Johannistrasse 11 och vårt hostel Heart of Gold ( sjukt rekommenderat! )
Vi begav oss i väntan på rumstädning ut för att få en första glimt av staden med stort B och få lite grepp om vad den drev med. Ett par timmars strosande och en äcklig bit med leverpastejs-biff för min del så drog vi oss hemåt.
Upp på rummet för lite lugn innan stormen, som likt sjömannen på Seaman´s-flaskan svepte in över oss utan förvarning. Ett par timmars skönt snackande och en tom flaska sjöman senare så tyckte vi de var dags för ett besök ner till hostel-baren med 24/7:s öppettider.
N försvann iväg före och vi hittade han vid biljard-bordet med ett grymt fundersamt ansikstuttryck, han hade i uppskattningsvis en halvtimma försökt listat ut hur f#n man stoppade i mynten i automaten, hans mynt föll då iaf inte ner, bokstavligt talat. Alla glada och betrunkna, speciellt N som knappt fick fram den vita till en endaste av sina bollar, W blev less på att vänta på mig och N så han satt sig vid ett bord fullt av pluggande polskor. Dom såg måttligt intresserade ut efter ett tag så han la igång den soon to be famous repliken "Are you studying on a fucking Friday you fuckin retards?" Jag och N dog i varsitt hörn och sen är minnet relativt sviktande. Det är här som låten än en gång tar fart, armarna vevas som per automatik och allt känns som en enda stor dimma. Därför lämnar jag ett par rader och sisådär 4 timmar oskrivna, om någon har info, bildbevis elr dylikt av dessa timmar så hör gärna av er för kompletteringens skull.
Det enda förbiflashande fragment av minne som finns är att det gåtts iväg på bratwurst-jakt, repats en R8, hittats ett korvstånd som förvånande nog sålde allt från Red bull/vodka till gluewien och det slutgiltiga köpet ett par kvartingar Jäger.
När låten än en gång går ner i tempo och alla med ett leende på läpparna sjunger med till den dagis-lätta "texten", det är då vi efter 15 timmar och en i med syfte att imponera för hårt nerställd samt i våran mening felkonstruerad Gin-flaska krossad, och inte att förglömma ett vattenfyllt tak samt ett par hulkningar som vi i alkoholens tecken går in på rutin ( trodde vi vartfall ).
Det är nämligen så att i Berlin går man inte ut förrens vid 2-3 tiden, så vi tänkte vid 12 att vafan vi har ju redan förfesten förfestad, så vi ställer klockan och går upp för att bara köra. Lättare sagt än gjort, ja somnade rätt omgående så vaknade hyfsat på det berömda G:et. W och N däremot är två krigare som krigar tills dom stupar och sen ligger stupade. Efter en kvarts skrikande och slitande så gav jag upp, trampade ner till baren för att ta igen den Gin som låg insugen i våran rumsmatta. Träffade skönt folk och levde jävulen, men även jag stupade till slut och sluddrade i säng.
Efter en lugn vers med mkt gungande så drar likt oss låten revansch-suget igång igen tidigt på lördagsmorgonen. För er som har tänkt att bege er till Tyskland och Berlin så kan jag rekommendera att göra tvärtemot va vi gjorde, och istället för att tok-kröka vid 7 på morgonen, börja så lugnt de går(om de nu går), gärna ta ett senare flyg, och tagga för natten istället.
Också var det det där med den där lördagen då, ni har nog alla haft såna, kanske inte lika i ljusstrålarnas, armvevandedt och klubbandets tecken som den här magiska dagen utvecklade sig till, men ni vet de här tagget, den där känslan av att idag blir en riktigt jävla grym dag, inga moln på himmelen, inga hinder på löparbanan och den låt som bäst beskriver de hela är otippat nog låten " Inatt Inatt " med Black Jack då jag tänker på refrängen och speciellt orden " Inget stoppar oss nu ".
Det är även här som baslådan för sista gången riktigt tar över låten och man går in för sista andningen.
Lördagen började som sagt med ett sjuhelvetes tagg och revanschsug efter insomningen fredag, vi tog just fredagen i akt och började i fortfarande törstig men mer smygande takt. Ut för att se lite historia, lite berlinmur, lite checkpoints och även försöka hitta nåt schysst plagg att bära med ära under kvällen som komma skulle. Det sistnämnda är väl inget som gick direkt som planerat då tyskarna inte har den blekaste aning om hur man klär sig, antingen är det hängigt baggy, gamla Champion´s-tröjor(if you remember) och några allt för dammiga och trasiga adidas-pjucks alternativt rosa fjädrar och dreads ner till cykelhjulen. Jaja en najs hatt hittade jag iallafall.
Vi var och shoppade lös på den närmsta supermarket vi hittade, vet inte om de va vi som e födda utan ögon elr om dom bara inte gillar supermarkets i Tyskland men den låg en dryg km från vårat residens. Väl hittat så passade vi på och resultatet blev :
- En publikfriande 3 liters Smirnoff
- Ett nytt försök till Gin, denna gång m solid botten, testad och klar
- En ny Jackie D
- En 60% koskenkorva
- Ett obligatoriskt 6-pack Berliner pils
Dessa ihoppackat två pappkassar blev medsläpade på turistbussen som tog oss runt stan o dess många sevärdheter. Pilsen fick bli en bra wingman till denna utflykt.
Hann med bla :
- Potsdamer
- Checkpoint Charlie
- Den lilla del av den stora muren som står kvar
- En hemafrodit med dreads ner till knäskålarna
Då ja fotat klart blixt-reflektioner i bussfönstrena så bar det av till hemmaplan för att korka upp.
Vi tog en den här gången lyckad rutin-powernap innan vi klev ner mot baren med Smirnoffen i spetsen. Det tog inte mer än några minuter innan dom törstiga backpackermunnarna började samlas kring vårat sprithål, och därmed var festen officiellt spårad. Bartendern gav oss ett par nedlåtande blickar, speciellt Nilsson som efter att smirnoffen börjat sjunka ner mot 2 liters-strecket började hitta fram till sitt rätta jag, vilket resulterade i en utslängning från hotellet efter diverse strilning på en smart nog grå vägg på uteplatsen hostellet disponerar över och som det är glasväggar ut mot, N:s bankande på glasdörren minskade inte direkt chanserna för upptäckt, efter lite sympatiserande för den stackars väggen från min sida och en oförglömmlig men ändock av personen i fråga N bortglömd MVG-insats i kursen 100 poäng Ångerfullhet och Smörning så fick väskorna stå opackade på rum 111.
Efter de höjdes stämmningen hos gruppen avsevärt och detta skulle såklart firas med shottande av den stackars smirnoffen.
För er som aldrig gett er på konsten att hälla upp shottar i dricksglas med 3 liters-flaskor så kan jag av egen erfarenhet intyga att detta kräver övning och viss nykterhet. Det viktiga i slutändan är bara att man klarar av att dricka upp den mängd man hällt upp, vilket jag, N och en skön svensk som kallade sig själv Världens Bästa Jesper klarade galant trots mängden ca 2 dl. VBJ var för er som gillar kuriosa efter egen utsago personlig kock åt Slagsmålsklubben. Han och flickvännen Cissi var bara två av alla sköna människor som tog del av festen, i laguppställningen ingick bl.a en för första gången snusfull australienare, ett gäng partyglada engelskor, en hög med i sverige och växjö studerande blandning av nationaliteter från finland till portugal. Då dimman la sig tätare över kvällen så begav sig alla åt alla håll, och jag, N o W blev för ett par timmar splittrade, men då vi hittat ett sånt skönt team av random folk att hänga med så var detta långt ifrån ett problem. Otroligt nog så möttes vi efter 4 timmar på olika dansgolv med danståg uppstyrda igen.
Vi bestämde oss då för att bege oss till den kända klubben Berghain med dom smått svaera öppningstiderna 01.00-14.00. Vi var där vid 5 vilket sägs vara den bästa tiden för att enkelt och "snabbt" ta sig in. Efter 1,5 timmes köande/minglande i den ljuva vårnatten samt en intervju av två tjejer som uppgav sig vara från Aftonbladet och gjorde ett repotage om Berlins uteliv,( så håll utkik efter trion N,N o W i mittuppslaget gott folk ) så sket vi i det hela, bestämde oss för att erövra Berghain nästa gång vi befann oss i Berlin och drog vidare, till vår besvikelsr började dom flesta ställena stänga vid 6-tiden( sa dom iaf, kan dock bero på våra smått för berlin-klubbarna uppklädda stil. Till sist hoppade vi in i en taxi som körde oss till vad som såg ut att vara en arbetsplats mer än nånting annat, men som när vi kom nära hördes strömma musik utifrån och väl inne så hade vi en 10 vånings-klubb mitt framför våra ögon. Efter ett par timmars dansande i neon så tog krafterna vid 10-snåret slut och vi kände att vi med stolthet kunde bege oss hemåt. Väl hemma så kunde dock ingen av oss riktigt somna, speciellt inte yours truly som blivit misstänkt drogad någon obestämd tid under kvällen, för då jag la mig ner i sängen för att sluta ögonen så verkade en armé av myror intagit min kropp, de kröp och kliade, jag kunde inte ligga stilla, hittade ingenting som liknade ro i kroppen hur mycket jag än sökte, så begav mig ut på www. för att bedriva tiden tills insomnia. Det är aldrig en klok idé att i fyllan och villan ge sig in på detta område, inte om ens gamla svenskalärare skulle få syn på en iallafullafall. Som exempel befogar jag detta inskrivet på herr Barrulfs sida :
Petter Nyberg NU!!! Nu kör vi, Rrik B to the arr from the ulf, nu har ja druckit pils i containervis för gubben miun! Gled nyss hen, har kört u´nu, raky av! djuka grejjer! fsan du sku vasrt hät! Nu körvvi! kom nysas hem från nå dvartenklubb de grande svaert! 10 våningar, bara beting och ett jävl ljudssystem! kyssar i skrotum!!
Efter ett par timmars nonsens-surfande och uppsatsskrivande så fick jag nog av rum 111 och släpade med mig en trodde han vid tidpunkten nära döden N, W låg och pratade i den stora telefonen på toaletten så han fick bli lämnad åt sig spritfyllda öde. Det var dags för United - Liverpool match som trots ingen sömn på dryga dygnet inte fick missas.
Väl där vände N efter ett par harklingar på vägen dit skutan hemåt då han fick andnöd och andra tecken på döden. Jag hittade ingen sittplats med dock en slags stående fosterställning som fick bli mitt hem dom närmsta 2 timmarna. Vi vann, jag orkade knappt klämma fram ett leende men jag var iaf vid medvetande och det var nog bra de tyckte jag. Hemåt för lite sömn? icke sa nicke, men väl vid 6-7 tiden på söndag kväll så kom John Blund, visserligen 10 timmar försenad men ack så välkommet på besök.
Det är nu Allein Allein går mot sitt bortfadeande slut, så också våran resa, men om ni lyssnar låten ut så kommer det ett sista litet dödsryck, så också i denna story, W upptäckte nämligen sent söndag kväll att "fan grabbar mitt pass är nowhere to be found!" Panik uppstod, men vi tog det lilla förnuft vi hade kvar till fånga och tog reda på adressen till svenska ambassaden, ställde klockan och begav oss ut när dom flesta ravearna var på väg åt andra hållet.
En snabbspolning av de som skedde :
- Hängde på låset till ambassaden
- Väl inne var pappersfoto det enda som bet på ett tillfälligt pass, vilket dom trots passmaskin på plats inte kunde fixa på ambassaden
- Taxi till närmsta tågstation
- En trasig automat, en rånsugen uteliggare, en hel automat och en försvunnen taxi-chaffis senare så var vi på väg tillbaka till ambassaden
- Väl där med massa jarra redo att spenderas så säger tanten bakom kassan ( som ska ha mkt cred! ) att du, ja fick nyss ett mail av en random kille som hävdar sig ha ditt pass
- Ny taxi, uppmöte med en rastaflätad ung kille i en vältrafikerad korsning, ett återfått pass och en olagligt fort körd taxiresa senare var vi framme på flygplatsen och rosén kunde sprättas, vi kom med planet hem, med alla lemmar i behåll dessutom!
Nu sitter jag här, två dagar senare och fortfarande utmattad men nu efter alla dessa tusen och åter tusen skrivna ord nöjd med min insats och grymt stolt över grabbarna.
Har 3 meningar av betydelse kvar att säga :
- Sjuka grejjer!
- Nu körvvi!
- Svaert!
För alltid eran, Grossestrassebratwurstsmirnoff!
/ P
snart..
sorry alla trogna läsare där ute, men jag har verkligen inga krafter att ta tag i the great story of Berlin just nu, har knappt haft tagg nog att tänka tillbaka, reflektera och utvärdera vad fan som egentligen hänt i öl-stövlarnas land, tog mig för exempel sen hemkomst(och soffskruvande, som för övrigt inte rekommenderas efter 4 dagars Berlinande!) 8 timmar att ens vika upp datorn, knappa mig ut i världsvidavebben och vidare till bloggens mecka.
När jag nu ljugit ihop krafter nog att ta mig hit, så finns de fan inga kvar till att plinta ner mer än dessa stackars ord. Svik ej eran tro, efter en för första gången sen onsdag bra natts sömn med min M, lite norsk havregrynsgröt och en nypa nugatti-luktande norsk luft insupen senare så är jag nog(nåja) tillbaka till den människa jag en gång var, och då blir de åka av i historie-berättandets berg-och-dalbana.
Svaert!
/ P
så mycket för nyttiga veckan
de där me "nyttiga veckan" de höll ju sisådär, började bra i måndags med storhandling och långpromenad+gym, sen tisdag hyfsad men ingen träning och fläskpannkaka. Dagen idag däremot har varit allt annat än va de va tänkt.
Tanke Utförande
Inget godis En påse salta sillar
Nyttig mat Currykorv m mycket grädde
Ingen kvällsfikande Bacon, bönor och omelett kl. 00.26
Träna/promenera Ryggläge
De går bra nu, kompis de går bra nu!
Jaja nu dag imorgon med iaf mätta magar och utvilade kroppar!
See ya
/ P
10 ljusa dagar!
Nu börjar de likna nåt, mina närmsta 10 dagar ser ut som följer :
Torsdag
Iofs jobb men vafan får ju jobba me Mr. Barrulf så de ska nog bli gött, ska lära oss att mura in ett bärande stål i en vägg så de lär nog gå käpprätt, desto mer puls desto bättre!
Efter jobb blir de hem till M för lite tacosätande och allmänt kelande, ska även slänga ner dom 200 plagg kläder som ja alltid lyckas ta med mig på resor, fredag bär de ju nämligen av till lederhosenas och bratwurstens hemland och närmare bestämt Berlin! Förstår till exempel inte hur ja klarade av att under en 3 dagars-tripp till Karlstad hoppa ner mer skit i väskan än då jag begav mig till USA på en 7 veckors. När ja packade inför den resan så var ja iofs lite mer nogrann med tanke på att skiten skulle släpas runt samt sväras över i 49 dagar. Då använde jag mig av 1/3-principen, la 3 dagar före avresa fram allt jag ville ha med mig, tog 2 dagar innan bort en tredjedel av alla kläderna, repeterade detta dagen efter och på dagen för avresa hade jag en lagom mängd kvar. kanske borde börja me det på dom kortare vistelserna också, de är nog så att desto kortare jag är borta, desto mer tänker jag att ja orkar släpa runt på.
Fredag
Klockan kommer ringa tidigt tidigt tidigt, bussen mot Rygge och airbus-planet med destination Berlin avgår 06.50 från sentralstatjonen, så klockan ringer väl strax före 6 antar jag. Tycker de e en så grymt skön känsla att vakna dagen man ska iväg nånstans, känslan av att just vara på väg nånstans diggas, få ha lite fjärilar i magen för vad som komma skall, att få se lite nytt, träffa nya människor och skapa nya minnen. Mer än resan dit och incheckning på vårt hostel som ja inte minns namnet på, men de vet nog nilsson elr wallin hoppas ja, har vi inter planerat ännu men ska ta en get-together imorrn och styra upp lite. Antar att de blir o dumpa grejjerna på rummet och ut o kika lite, vi kmr dit rätt tidigt typ 12-1 elr nå, så har hela dan där egentligen.
Lördag samt Söndag lämnar jag blanka än så länge, men gissar att de kommer innehålla en hel del fotograferande av andra världskrigs-grejjer och en och annan stövel me pils.
Måndag
de här är väl egentligen den dag jag ser minst fram emot under denna 10-dars period, upp tidigt, släpa sig till flygplatsen och sitta bakis-skakandes på ett minst lika skakande och turbulent plan hem mot norra europa är inget jag direkt hoppar av lycka när tanken slår mig. men denna dela av resan måste tyvärr också alltid finnas där, så de är väl bara att bita i det sura äpplet och gört. Väl hemma i oslo hoppas jag på en ledig M med mer krafter än mig, i vilkens famn jag kan ligga i fosterställning och leta krafter inför resten av livet.
Tisdag och Onsdag kommer innehålla jobb och om krafterna är framgrävna även lite nyttighet iochmed träning.
Dessa två jobb-dagar kommer dock inte kännas som vanliga tisdagar/onsdagar dels därför att min kära bror Erik kommer nerrullandes per bil någon gång under tisdagen med lite grejjer såsom TV, sourrond-system och massa nödvändiga köksprylar( nog för att jag inte har den blekaste om var vi ska hitta plats för dom i våra redan knappt igenstängbara lådor. Utöver de så kommer jag i bakhuvet veta att en resa mot hemstaden i norr Luleå finns inplanerad på torsdagsmorgonen. Bror beger sig hemåt då, så jag och M snålåker med. Det ska bli riktigt kul att komma hem igen, var i julas sist man var på besök, och jag har saknat familj, vänner och annat löst folk som man lämnat kvar. Tyvärr så har dom flesta vänner gjort som en själv och flytt staden, men några finns kcvar och dom ska bli riktigt kul och återse. Alltid lika kul och komma hem, man får alltid samma känsla av hemma när man åker över bergnäsbron in mot centrum, och alla man träffar är precis som man kom ihåg dom. Denna resa är även M:s första till Luleå, första gången hon träffar päronen osv. Men jag vet att det kommer gå galant, dels har dom pratat med varann via den briljanta uppfinningen skype och sen så är både mina föräldrar och M lätta att umgås med så det kommer nog klicka på bra de där, speciellt min mor och M kommer ha riktigt kul ihop, lika knäppa och lika glada båda två.
"Storgatan" i Luleå Lite sånt hoppas ja på minus personerna på bilden så absolut!
Fre,Lör och Sön kommer spenderas visande M min hemstad, lite skoterkörning, lite korvgrillning i stugan, lite badtunne-badning och annat norrländskt samt träffa gamla bekanta och säkert klunka ett par pils.
Jag ser ljust på framtiden helt enkelt!
Nu ska jag och M umgås lite, mysa och bara vara med varann, känns som att de blivit lite för mkt tid vid den här dumburken ikväll igen.
Until next time
/ P
Ett ord säger mer än tusen bilder
Ibland är man sjukt smidig måste ja säga, de finns gånger då man skulle behöva en kontroll som Jim Carrey i filmen som jag varken kommer på namnet på eller hittar på imbd.com just nu men tror kanske att den hette Play elr nåt i den stilen. Filmen handlar iaf om att Carrey är en stressad familjefar med mycket på jobbet, mycket hemma och många bollar i luften överhuvudtaget. Han går en dag in på en elektronikaffär för att köpa en ny tv-kontroll, får med sig en "övernaturlig" en som har funktionen att påverka tempot i det verkliga livet, man kan både spola fram och tillbaka, köra allt i slow-motion samt den funktion som man själv skulle behövt ibland nämligen paus-knappen. Ifall nån därute har en klocka som ringer i huvudet signalerande att man kan film-titeln så ge mig den gärna, jag hatar när man har nåt på tungan men inte kan ge det den där sista pushen ut från läpparna.
Hursom,
Ni vet dom här gångerna när man säger nånting med en bra grundtanke, väljer ett par bra ord, iaf lät de så i sitt eget huvud, men när det kommer ut så låter de bara allt annat än rätt, och man ångrar det den sekund de kommer ut i fria luften. Gånger som dessa är då man skulle haft den där kontrollen, den där paus-knappen tillhands, så man får ta ett par sekunder, formulera sig väl, säga vad man vill ha sagt, och få den reaktion, eller icke-reaktion som det var menat att bli. Inte den korthus-blåsande effekt som det oftast blir.
Smidig som jag är så lyckades jag idag med en mycket dum sådan, och den fick just den förödande effekt som man verkligen inte vill, speciellt denna då det sedan innan är ett känsligt ämne och då man borde ta dom där extra sekunderna och tänka sig för, även om man inte har någonting att dölja. Det jävliga är att man vet exakt hur den andra personen känner, för man har varit på motsatt sida av såna klumpiga kommentarer förr, man vet hur hårt de kan ta och höra, och man blir både befogat men samtidigt obefogat sur/lessen/arg på den andra personen. Befogat därför att personen som kläckt kommentaren vet hur känsligt ämnet är, och för att man tycker att smidigare kan du. Obefogat därför att man också vet att personen inte menat något illa med det hela egentligen, att personen inte sagt de för att vara elak, utan att de bara kommit ut och varit ouppsiktligt jävligt ogenomtänkt.
I slutändan så i nästan alla fall, hoppas att detta är ett av dom nästan alla, så blir de i slutändan förlåtet, även om de kan ta ett tag att smälta, ett tag att bearbeta och ett tag att glömma. Speciellt detta ämne elr denna grej som de egentligen är, som har blivit planerad för länge sen, iofs har den blivit planerad utan det minsta tanke utan helt enkelt en impuls-grej, som såhär i efterhand kanske inte var det smartaste drag man gjort i livets schack-spel, men återigen samtidigt en grej som man själv vill göra, utan någon som helst dålig eller sårande mening bakom det hela, utan bara en "kul grej" med sina polare, bara för att göra nåt kul me dom som en avslutning på en vänskap som snart går från daglig till att surra på tele en gång i månaden. Jaja ibland blir det bara helt jävla fel och man får stå sitt kast för det, inte så mycket mer att göra. Även om det här kanske inte är så smart att skriva så står jag för det jag ska göra, och tänker ha kul när jag gör det, speciellt med tanke på att det verkligen inte finns något dumt menat med det hela. Jag står för det jag gör och det vet du. För det så betyder det inte att jag inte bryr mig om dig, och låt det bli dubbelmoral om de vill, men..
..Till dig som jag sagt denna sjukt klumpiga och onödiga kommentar, förlåt förlåt och tusen gånger åter förlåt, men jag hoppas att du innerst inne vet att jag inte menade någonting illa med det, och att du kan förlåta mig för de, även om de tar tid, så visst låt de ta den tid de behövs, jag ger dig den tid och plats du behöver, men i slutet av dagen hoppas jag att du kan se det för vad det var och ingenting annat.
Smidighetens Fader
/ P
Kalorimätning och Matschema
nu jävlar ska de bli ändring! dom sista veckorna har vart de vanliga snacket med allt för lite tillhörande verkstad, mkt chips, godis och first price ostepop(ostbågar för er svenskar) som för er ostbågesugna är att rekommendera o de starkaste ( för mer info : http://www.facebook.com/group.php?gid=51924983031 ). Den där sidan är för övrigt en länk till en av många sjukt nödvändiga grupper på allas vårt Facebook, gillar hur folk lägger ner tid på såna grupper som den klockrena "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?" ( http://www.facebook.com/pages/Kan-den-har-lyktstolpen-fa-fler-fans-an-Mona-Sahlin/283961712822?ref=search&sid=690840957.536389162..1). Poäng till dom som tar tid från sin (tydligtvis nåja) upptagna dag och googlar upp en bild, skriver ett par rader och får så många att le av något så egentligen meningslöst, gillar-knappen går varm!
Nog ordbajsat, fan ja e bra om man nu kan kalla de bra vet ja inte men jag är en hejare på att börja skriva om nånting, komma på helt andra tankar och landa nånstans mittemellan med ingenting sagt 200 ord senare. okej blev bara 44 ord denna gång men ska skärpa mig ja lovar.
Till poängen så har de vart jävligt onyttigt tuggande och impulsivt handlande sista tiden, räknade lite grovt ihop att förra månadens mat-kvitto landade på i runda slängar 6000 kr. De är fan inte okej trots att man bor i Oslo, världens näst dyraste stad efter London om jag minns rätt från senaste listan. Så igår gjorde ja och M en 180 graders, klev upp tidigt, bakade bröd till frukost, iofs med sylt på men ett litet steg, de e tanken som räknas and so on...
Knappade på kvällen ( efter M och tydligen halva värmlands landskaps-rätt korv, pommes och bearnaise-sås blivit islängd, stegen blir mindre..) in ett par rader i Exel angående hushållsbudget samt Matschema för V.11 och 12 (bara jag som fick en nostalgisk matsalen på mellanstadiet-känsla?). Resultatet blev följande (ser snyggare ut i Exel ja lovar) :
| Dag/Datum | Maträtt | Att handla : |
| måndag 15/3 | Nudlar m. Kött | Nudlar, kött, bambuskott, vannkastanjer, champinjoner, paprika. |
| tisdag 16/3 | Fläskpannkaka | Bacon, mjölk, ägg, mjöl |
| onsdag 17/3 | kurrykorv | kurry, banan, grädde |
| torsdag 18/3 | Tacos | köttfärs, fetaost, keso, |
| måndag 22/3 | pasta m. Svamp | Svamp, grädde, |
| tisdag 23/3 | greksallat | fetaost, rödlök, creme fraiche, gurka, paprika, |
| onsdag 24/3 | spenatsoppa | spenat, grädde, ägg, grönsaksbuljong |
+
+
=Kött Div. grönsaker Oyster-sås
Kom inte längre än till onsdag innan vi somna vid datorn men är över förväntan nöjd ändå. Dagarna fredag,lördag och söndag kanske ni undrar vars dom tagit vägen, dom är ej medskrivna då jag dessa dagar äter antingen bratwurst eller wienersnitschel under min, Nilssons och Wallins vistelse i Berlin. De börjar närma sig nu o ska bli riktigt skoj o dra ut på en liten tripp, se lite nya städer ( nåja en men ändå ). Bara få packa väskan och få den där känslan av att man är påväg nånstans.
Ja, N och W ska mötas upp imorrn för lite genomgång/upplägg av trippen, så detaljer kommer i morrn kväll.
Ingredienserna till veckans mat blev inhandlade idag, kvittot sparat och lyckades även vuxet nog bli medlem på Coop. Woken blev riktigt najs och kroppen/plånboken mår fint som snus.
Har förutom att träna med Barrulf, armar, axlar, triceps, ( fasn tycker alltid man tränar de, kanske för att vi kör de på måndagar och dom senaste veckorna är just måndagar dom enda dagar ja haft tid att träna ) hunnit med att gå ut och gå med M i 1,5 timmar, gick genom parken, bort till sagene, följde älven ner till Lökka för o sen vända kappan hemåt. Fan en riktigt bra start på "vårt nya liv". Får se hur länge de håller denna gång, de blir kanske som vanligt, att man e toktaggad första veckan, sen släpper mer o mer på disciplinen och till slut inte orkar, som t.ex mitt gitarrlärande, de har ju gått sådär halvknackigt sen..ja sen ja fick guran i princip. men ska dra igång ett par riff snart ja lovar.
Ne nu skiter ja i de här för ikväll och orienterar mig in i drömmarnas värld.
Snart min gamle trotjänare...snart...
Ät inte gul snö!
/ P
Allt i egna händer
Varför går de allt som oftast käpprätt när man har saken i egna händer? Två soon to be klassiska exempel, mitt kära luleå hade igår kväll en ypperlig utgångspunkt för avancemang till slutspel inför en helt avgörande match mot Timrå, de enda som behövdes var en pinne, alltså oavgjort vid ordinarie tid, visst man ska inte spela på oavgjort som de så klyshigt heter i sportens värld, men efter två usla perioder, ingen skapande whatsoever framåt för Luleås del och en keeper med 25 tusen i 25 år på trisslott-tur så kände dom kanske inför sista att vafan de går nog vägen trots 0-0 med 20 min kvar. Dom spelade ännu sämre i början av 3:e och rättvist nog så straffade synden sig själv och Timrå slafsade in 1-0 med 14 min kvar. Efter detta hände...nada! en halvtaskig lobb på mål var allt dom kunde klämma fram i försök att få spela slutspel, verkade mer som att dom redan hade börjat planera påskpimmpling med yngsta sonen.
Exempel 2 : Vi ( Lyn Innebandy, http://lyninnebandy.net ) hade idag en på pappret relativt lätt match mot Sagene 4 vilekt vid vinst skulle ge oss en bra utgångspunkt inför nästa helgs serie-final mot Grei. Men kanske lite självsäkra, kanske lite för lite alkohol i kroppen ( vi spelar alltid bäst vid bakfylla/pågående fylla ), vad vet jag, men första perioden var besviket mållös efter mycket slarv och lite skönhet i spelet. Efter ett par klunkar vatten och lite vett ingnällt i oss så ryckte vi upp oss halvt som halvt vartfall och tog oss en välförtjänt 2-0 ledning. Denna ledning försvann lika snabbt i 3:e som den kom i andra, vi gjorde dock 3-2 rätt snabbt o med 3 min kvar så kändes de som att de här e ju lungan, dom skapade nada och allt såg ut o vara under kontroll. Men ett flaxmål senare, 2 min kvar på klockan, så hade och visste vi att vi kunde rycka upp oss, sätta en balja och gå hem med en utpustning och en torkning av svett på pannan. De vi istället gjorde var att gå in, vara tokigt passiva, inte våga, inte vilja, utan mest gå runt o tänka på va de skulle bli till middag.
Varför detta skedde har ja ingen förklaring till, men de e rätt skumt att när man väl har chansen att ta tag i skiten själv, då fryser man och bara står där, istället för att vara nöjd över att man har just allt i egna händer, ta chansen och göra något vettigt av de hela.
I övrigt har sista dygnet varit ett rätt lugnt och skönt ett, kroppen har inte haft något ungdomligt i sig, orken har trytit och allt ja velat göra är att skita i allt, bara vara, sitta och se en dålig film o dricka sig salongs. Svintråkigt jag vet, och de va de jag igår också kände, så bestämde mig för att rycka upp mig, nu blire den klassiska ändringen, blir en Blossom Tainton-nyttig vecka, blir mycket träning, lite flott och lite pli på sig själv helt enkelt.
Dagen idag har inte direkt gått i det tecknet, men hann ändå med att vara lite nyttig under dom 3 perioderna med innebandy man sprang runt och jaga boll, efter de begav sig jag och min trogna dock ointresserade supporter M oss till Krafts Gate där Bakfulle Barrulf låg i fosterställning efter en helkväll/natt under gårdagen, såg lite på Man U matchen, Rooney gjorde 1-0 och motståndarn Fulham såg allt annat än farliga ut så gick med bensäker tillit därifrån och ut i den gassande (nåja) solen med M och BB i släptåg för en matbit och en pils.
Den planen drog dit pepparn bor, solen gick i moln, allt var antingen stängt/olockande elr fullsatt så gick en sträcka på 1,2 kilometer för att ta oss till Arte Pazza som ligger ett tjejigt stenkast från våran utgångspunkt Colletts Café, men vi fick ju iaf se delar av bislet vi inte sett förut samt gå i uppförsbackar vi inte gått uppför förr.
Väl framme var varken ja elr M hungrig så blev en caffe latté respektive en caffe mocca medans Barrulf slevade i sig en tonfisk-sallad.
Efter de blev destinationen hem för lite söndags-mys med M. Korven, pommes fritsen samt bea-såsen blev aldrig av igår då köp-pizza på för övrigt Oslos bästa pizzeria CinCin ( http://www.utelivsguiden.no/utested.ugml?id01=2646 ) kändes mer lockande så i skrivande stund står ugnen full med pommes frites och bearnaise-såsen sjuder.
Just fan korven skulle stekas också! Plikten kallar.
TTYL
/ P
En bröstchock och lite solinsupande senare..
Fan ja börjar bli dålig på å hålla nåt slags tempo på detta nu känner ja, men använder ursäkten mkt jobb, lite dålig mat och ont i bröstvårtan.
Jobbandet fortsätter som vanligt, inte lika barntimme-sent som föregående vecka, but still. Är nyss hemkommen från ännu ett par timmar i blåkläder, som tur är veckans sista, inte för att skiten under naglarna har några planer på att hinna försvinna för de.
Hade planer på att printa ner ett par rader här igår, men efter jag och M kom hem efter att ha varit nere på Aker brygge för lite solnjutande och en svamp-foccaia nersköljt med en dubbel latte följt av ett halvtaskigt försök till lite motljus-bilder med det långa objektivet så mådde herr mage inte riktigt som han skulle.
Vi åt lite left-over ungstekt falukorv med tonvis av ost akompanjerat av coops pulvermos som för övrigt blir riktigt gott med massa smält smör, några ditpressade vitlöksklyftor, krydder som vit och svartpeppar, basilika, pizzakrydda(som för övrigt är en sjukt underskattad kryddblandning), lite paprika och chili. Efter maten började herr mage leva jävulen och jag mådde allt annat än bra, så sängen fick försöka rädda mitt skinn. Vaknade efter en timma elr två med en känsla man brukar ha efter för mkt mintuu i kroppen, resten kan ni räkna ut själva.
Mina bilder blev som ovan nämnt inte riktigt som ja ville igår, och jag har länge varit sugen på att gå en fotokurs för rookies som ja, vilket nikon skickar med en gratis inbjudan till så det är egentligen inget att fundera på. Enda kruxet är att dom bara kör kurserna i svedala, så tänkte ta med mig M och alla andra som är sugna också för den delen och anmäla in oss nåt schemafritt datum. Hittills har mitt fotande enbart gått på nyfikenhet och diverse vridande på rattar för att försöka förstå mig på vad jag egentligen pysslar med, samt lite tips från M som vet mkt mer än mig på denna punkt, och är även mkt bättre på denna konst. Känslan av att få till en riktigt bra bild utan att feg-använda auto-modus är nånting jag endast fått till en elr två gånger och den känslan är nåt ja gärna hittar tillbaka till. Denna kurs lär väl inte försämra mina förutsättningar för detta. För er nyfikna : http://www2.nikon.se/nordic/school/pages/index2.asp?Locale=sv_se
Så var det de här med bröstchocken då, inte lika spännande som de låter, men däremot mycket ondare. Har ett tag varit sugen på en bröstpiercing, så sagt och gjort, sa i torsdags nej till övertid, knatade dom 400 meterna bort till House of Pain under dropp-in timmarna. Själva håltagandet tog inte längre än några minuter, pappersläsningen innan desto längre. Såg iochförsig inte kanylen hon stack in, men den var större än vad de gjorde ont, man hann som inte tänka att de skulle göra ont innan den var igenom, piercaren satt och pratade om annat och mitt i allt så satt nålen där, en kanyl kanske låter fel eftersom dom flesta kanske symboliserar det hela med en avsmullen junkie sittandes på trappan till Oslo S med en kanyl i vänsterarmen men den dom använder vid piercing är något mer steril, har lite mindre HIV i sig, och har ett rör samt en stav i mitt fall fäst bakom nålen. Lite enkelt förklarat så går nålen med röret in, staven trycks in i röret, röret+nål dras ut, kulor skruvas på på varsin sida av staven, the end.
Det gjorde som sagt inte så ont när de va klart, inte första kvarten iaf, sen blev de stelt, man kände av varenda rörelse i bröst-regionen men de jävliga är att när guldfisk-minnet tar över så glömmer man helt sonika bort att piercingen sitter där, så man rör sig som vanligt och blir förbannad varje gång man råkar röra vid den. Nu såhär 2 dar efteråt är de lugnt, bara ett jävla meck med o rengöra den stup i kvarten. Man får in en tillfällig stav först, som man måste gå med i 2-3 månader innan man kan byta ut den, men den som sitter i är iaf inte full me glitter o annat omanligt så de får gå tills vidare, blir troligtvis en svart en när tiden är inne för byte.
Nu ska det göras lite mat, M tjatar hela tiden om pommes frites, korv och bearnaise-sås vilket låter som en lite halvskum men säkert flottigt god kombo så de lutar åt att det är dom ingredienserna som ligger på tallriken inom snar framtid. Nåt som ja börjar bli lagom less på är att vi inte har nån mikro, visst man kanske har lite elektronik-gör-allt-åt-en-och-det-ska-fan-gå-snabbt-tänk ibland men att hålla på och värma matlåda i ugn är som pölsa en gång så inte så jävla rockigt. När den efterlängtade lönen dimper ner på måndagsmorgonen så står mikro överst på shopping-listan.
Kvällen kommer bestå av först och främst hockey-tittande då Luleå och Timrå möts i en direkt avgörande match om vem som tar sig till slutspel och till det kan de hända att en och annan pils slinker ner, men har match tidigt imorrn så drar till med den line som nog har minst trovärdhet i detta läge "de blir nog lugnt ikväll, en elr två öl kanske men inge mer..." Hur de går lär väl märkas då pipan ljuder för 1:a perioden av innebandy-matchen imorrn.
Ne nu blev ja sugen på bea-sås.
Ses troligtvis i vimmlet inatt!
/ P
Siffran 4!
Bästa siffran just nu : utan tvekan nr 4!
För det första firade jag o M fyra månader tillsammans igår, dom utan tvekan 4 bästa månaderna i mitt liv, har aldrig varit så lycklig, tagit så lätt på saker, haft så mkt livsglädje och uppfinningsrikedom som dessa månader. Visst de kanske har gått svinfort enligt många, vi bor ihop etc etc. men A) de skiter ja i för ja bestämde mig redan tidigt för att kasta mig ut för stupet med huvudet före och se hur hårt jag landar, flyger fortfarande, och vad ja kan se än så länge så verkar landningen vara skumgummifylld. och 2) de känns mer som att de gått 4 år än 4 månader, fast inte på vardagsrutinerna-, slentrian-sexet-, mjukisbrallorna- och avsluta varandras meningar-sättet utan på aktivitets-almanackan full-, utforskande lakans-brottning-, dresscode- och prata i munnen på varann-sättet.
Man kanske inte ser att de är M men ja lovar o svär de är de!
Dagens andra fyra går till betongen på Bislet och herr Barrulf som bad mig ta bort den under dagens 4 övertidstimmar vilket staplar upp högen till digra 46,5 timmar med bötesfinanser så långt i kort gångna mars månad.
Känns bra på ett sätt att ha jobbat så mkt redan denna månad, visst har de varit slitsamt de ska ja inte sticka under stolen med, men vafan bara bita ihop, gå in i zombie-mode och bara köra, det är ju till ett (nåja) gott syfte.
Den tredje av fyra fyror står Wayne Rooney och "mitt" kära Man United för, det är nämligen 4 som antalet mål blev i dagens ihjälstampning av Milan i Champions League vilket leder oss till kvartsfinal. Trodde iofs det här förra året också, då de sånär gick vägen, men nu tar vi fan de här! visst de är bara kvarts ännu, men med en Rooney i sitt livs slag o lite medvind/nedförsbacke så löser vi de!
Rooney gör..ja du..?
Den sista utmärkelsen/punkten/priset/siffran osv skänkes bort till antalet dagar jag, Wallin och Nilsson tänker styra skutan nästa helg då Berlin står i almanackan! ska bli riktigt grymt o dra iväg dit, har alltid velat åka, dels för deras techno/trance/electro-spektra bland nattens alla färger, men sen även om de säkert låter mindre trovärdigt, så hade vi tänkt bocka av ett par sevärdheter under morgonpasset av dagarna. Alla ja snackat med säger att berlin är grymt, spelar ingen roll om man är där för o krypa in i hitlers bunke o ta 1400 bilder elr om man är där för att skaka sina lurviga till Allein Allein ( http://www.youtube.com/watch?v=ksxt-gdCwd4 ) på nån underground-club en söndagmorgon. Vi tänkte försöka kombinera dessa två, hursom blir de garanterad underhållning! Allt som händer där blir senare nerprintat här, de lovar ja!
ne nu blev klockan torsdag, jag är tröttare än en nyss imålkommen marathon-löpare på sömnpiller, så sängen kallar, snart helg, gött de.
Hasta Luego!
/ P
Vad mycket en snus kan göra
Har nu snart gått 24h sen ja la in min första och hittills enda snus för denna gång, men fan ja lever på den fortfarande, flög upp ur sängen imorse, gått runt på jobbet med en fredags-eftermiddag känsla hela dan, tränat inte bara ett utan TVÅ pass idag, först in på gymmet för lite armar+bröst för att sen stressa iväg till innebandy-träning, den första i ordningen sen alltför länge sen. Inget av detta hade jag ens varit i närheten av att tänka tanken att utföra om det inte varit för guds bästa uppfinning snusen.
De goa med de hela är att jag inte ens har varit skakig/bitter/tuggummi-tuggande/ovanligt mycket kaffedrickande eller sugen på att ta en snus, visst har tanken av en kall göteborgs rapé under läppen slagit mig, men den har inte legat och gnuggat som den normalt brukade göra. Tror de kan gå vägen denna gång!
Dagen på Louises Gate 11 A 3 tr lägenhet till höger har varit som vanligt, även om mindre än vanligt var planerat, så gick de ändå käpprätt. Tänkte vi skulle vara lite kulturella ja och M och börja läsa någon av dom 14 böcker jag en gång beställde men aldrig läste, tänkte satsa på en som Efterlysts och TV3:s okrönta knug Leif "alltid rätt" GW Persson skrivit, började i staterna glo mig igenom dom första 30 sidorna och boken är så långt skriven precis som han pratar, ryckigt, mumligt, skol-känsle-korrekt och självsäkert, inte ett skrivfel så långt ögat kan nå.
Tänkte som sagt fortsätta med den idag, men kom hem halv 7, skulle bara "slänga ihop lite mat" innan vi satt oss ner o började nörda, den ihop-slängningen tog dock mer än vad en ihopslängning borde, maten var klar halv 10, hur kan de ta 3 timmar att göra en pastasallad med fetaost, smörstekta champinjoner, oliver, vindruvor, ölkorv, ruccolasallad, purjolök och gurka? Normalt är det i princip omöjligt så länge man vet hur man använder en köks-kniv då allt i princip bara är att hacka upp, men jag och M har nån magisk förmåga att lyckas. Vi har nog aldrig gjort något i normal takt, inte ens i en trött tonårs-takt, men närmare tant Agda 82-takt än nånting annat. Jaja nu är maten lagad, uppäten och nersmält, dags för ett försök till läsning vilket troligtvis kommer sluta i uppvaknande med bok i famn 03.14 natt till tisdag.
Jävla va tråkigt de såg ut o hacka champinjoner då!
Slutresultat : Gött!
Fred Ut!
/ P
4 månader, 27 dagar, 17 timmar och 40 minuters saknad
Sitter i sängen, lyssnar på dom tunga trumslagen i introt till Paradise City, Axl´s gnälligt sköna röst gnyr igång, min underbara M ligger brevid mig, och (sorry M) men det bästa av allt just nu, är att jag efter nästan 5 månader utan mitt livs största beroende snusen, nu har lagt mig raklång för denna underbara känsla av att "ta oskulden" på en dosa, sprätta plasten runt lockkanten, sakta vika upp locket, höra det lilla "poppet" som blir, titta ner på dom numera i en cirkel snyggt upplagda portionerna, förstöra symmetrin, plocka upp en väl utvald snus, hålla den i handen, trycka lite på den så den blir mjuk och formanpassad efter behov, ta upp den mot munnen, stanna till vid näsan, dra in ett djupt andetag, njuta av tobakslukten, blunda för en kort sekund och med tungan snirkla upp denna makalösa uppfinning snusen.
+ 
+ 
=
22.40 den 7 mars kommer för alltid finnas i min hjärna, både som ett underbart men även som ett misslyckande minne, då efter nästan 5 månader utan, och framförallt med många trötta, sura, ledsna, dryga dagar utan ens ett sug efter de, så blev just suget för starkt, veckans 80 timmar i asbestzon, dom allt för få timmarna med john blund, den alltid närvarande stressen spelade kanske in, vad vet jag, men nu sitter jag här, 57 minuter senare, med en lättnad i kroppen, ett leende på mina läppar, en känsla av total nöjdhet, och en inte minst en känsla av att "fan detta har ja ju förtjänat!".
Det är egentligen en riktigt vrickad tankegång, att vafan nu har ja ju varit bror duktig och inte haft nånting under läppen ( förutom ett och annat tuggummi då) på nästan 5 månader, det måste ju firas med en snus! Men samtidigt så är det egentligen ingenting man ska gå och må dåligt över, det här är ju ett val man själv gör, och jag har alltid tänkt att jag ska ångra så lite som möjligt. Om jag nu skulle känna att jag ångrar mitt val, så har jag ju bara mig själv att skylla, det är ingen som tvingar mig till detta, utan det är jag som vill göra det här.
Kanske har hört det här förut, jag har X antal gånger sagt det, men den här gången ska jag inte snusa lika mkt som jag en gång gjort, upplägget denna 400:e gången, är att jag bara ska ta en snus då jag känner att ja verkligen förtjänat de, när jag verkligen njuter av de, när det så många gånger under dessa månader känts som att den där sista touchen saknats, det är då och bara då som locket ska öppnas. Den enda risken är väl att man känner sig värd det allt för ofta, men vafan så länge jag mår bra av de så fuck it!
+ 
+ 
=
True happiness.
Förutom detta gråtfärdiga ögonblick så har dagen varit precis vad jag hoppats att den skulle vara, sömnen höll i sig till alltför sent, maten varit god, inget alltför ansträngande har gjorts bortsett från en oerhört behövlig rydd av lägenheten, vaknade i morse som så många andra mornar på sistone med undran om det dragit förbi en orkan som passerat våra byråer både en och två gånger, kläder bara hänger ut från lådorna, högar med desamma ligger på diverse platser i rummet, i hallen hänger många fler jackor än vad som hinner användas, på badrummet ligger handdukar och smutstvätt om vartannat, till och med i köket ligger plagg utspridda.
Men iallafall för ett par timmar framöver så är detta stök no more, säger som vanligt att nu ska de bli ändring på skiten, resultatet får framtiden utvisa.
La märke till att klockan nyss slog ny vecka, en vecka som ja satsar på ska bli uppstyrd, schema för aktiviteter olika dagar ska printas ner och förhoppningsvis också följas, men känner ja mig och M rätt så lär de väl gå käpprätt. hursom ja mår och är lycklig, livet är för bra ibland, tackar karma för denna dagen, ska försöka o hålla mig på god fot med han i fortsättningen!
Inte för att dom här bilderna har ens det minsta med detta inlägg att göra, men glömde dom i det förra, så här är dom, om än lite försenade.
N och E slog på stort och bjöd mig och M på det alltid säkra kortet tacos.
Lite vin slank ner också.
Sleep tight!
/ P
80 timmar senare...
Jaha, då var denna veckas arbetstimmar avslavade då, lite besviken då totalen bara landade på svaga 80 timmar. Om dessa pengar nu gått rätt in på Petters Slösa & Må Bra Över Det-konto så hade jag inte suttit här o ens varit det minsta bitter, men när dom som denna månad och nästa via diverse nätverks-kablar går rätt in på Norska statens spenderarbyxor-konto så passar ja på att på detta ämne släppa ut all den negativa energi jag kan hitta.
Men men nu är snart dom 30 laxarna uppfiskade ur övertidens insjö, vilket dubbelmoraliskt nog ska firas med en och annan alkohol-haltig dryck. Kanske låter jävligt sjukt med tanke på att de va just rattfylla dom där böterna betalas för, men med handen på hjärtat så kan jag säga, och säkert många runtomkring mig intyga, att jag blivit en hel hög med steg lugnare sen den där kvällen i juli, fan ja har tänkt mycket inte bara på vad ja håller på med men hur helt åt helvete allt hade kunnat gå, medans jag körde satt O.D på taket, A.N i skopan och jag körde runt och snurrade som den idiot jag då var på grusparkeringen.
Hade ett skönt break i jobbandet igår med middags-bjudning innehållande tacos och vin med chips o dylikt till efterrätt hos E och N, skönt att 1. slippa laga maten själv, 2. slippa diska pannan som maten blir lagad på och 3. få känna sig avslappnad för en gångs skull. Både jag och M, speciellt jag, blev rätt tidigt trött, så vi tackade för oss redan innan barn-timmarna hunnit slå, visst lite gammalt av oss men de skiter ja i, min tim-lista ger mig rätt till de.
Dagen idag har avslutats lika bra som den började dåligt, vaknade och var svinsur/sugen på rollo då jag jämt innan uppvak drömt om att ja stod o skulle handla just rollo, men visa-kortet vägrade att ge med sig och stå för kalaset, så ja fick stå och leta djupt djupt djupt ner i mina fickor för ett eller annat dammigt småmynt, och visst jag hittade ett par tappra krigare, men i slutändan var jag 3 kr kort, vilket kassörskan vägrade bjuda på, så blev sur, vaknade ur drömmen, och var grymmt sugen på rollo. Det skumma med det hela var att ja berättade detta för M, som sen somnade om och tydligen fortsatte där jag vaknat till liv. Inte heller hon fick köpa dom där jävla rollorna, så om ja nån gång springer på den där kassörskan igen så blir det ett och annat väl valt ord hon kommer få höra.
Jobbet har gått lika knackigt som vanligt idag, men efter 11 timmars himmlings-skens-torkande så kom jag hem till kokande het potatis, en mycket godluktande köttfärs-limpa med tillhörande sås och lingonsylt, jag försökte övertala M att vi skulle göra detta till en daglig tradition med varm mat på bordet då jag kommer hem efter en hård dags slit för att sätta mat på bordet i lägenheten, men hon var lite halvt avvaktande så får nog jobba på 40-tals-känslan ett tag till.
Grymt stekigt med dräkt erkänn!
Detta hembygge har fått många timmar att rinna iväg under
veckans gång.
Efter extremt god mat ( jävlar va gott de är med husmanskost! ), så la vi oss för en kvarts morfars-vilande efter maten, vilket blev till 1,5 timmars snarkande, vilket i sin tur blev till ett försenad gästspel hos Barrulf och Norken med GT´s, TV-spel och allmänt snack om ingenting helt traditionsenligt.
Ne nu ska ja slagga ett par timmar, ser fram emot min och M´s första heldag tillsammans på alltför länge, sova längre än nödvändigt, äta onyttigt och få några nice motljus-bilder från holmenkolls-toppen står på schemat.
Fredens Liljor
/ P
för mkt asbest, för lite tid
Sorry att de gått så länge sen sista orden, men fokus har sen ja öppnade ögonen allt för tidigt i måndags morse legat på det klassiska jobb, jobb, jobb, kaffepaus, jobb, jobb och jobb. Skit-tråkigt är egentligen de enda ord som jag känner passar in för att beskriva hur ja kännt för detta hets-jobbande som rådit dom sista dagarna, även om ja under måndagen hann med att köra veckans så långt och troligen slutligen också enda gympass, ja o Barrulf släpade iväg våra stackars kroppar till gymmet för lite armar. Då jag hade på känn att risken finns att detta blir veckans enda pass så slängde ja även in lite bröst o mage på köpet. Håret kunde schamponeras efter passets slut vilket tyder på att det fanns mer krafter att göra slut på. Men men ja vaknade tisdag med träningsvärk så nånting rätt måste det ha gjorts.
Under måndagskvällen spelades det även match i ishockey "hemma" i Luleå mellan tro de elr ej Luleå och Karlstads "stolthet" Färjestad. Detta var tvunget att ses, speciellt då 50% av hushållet är dedikerade Lule-fans och resterande 50% är Färjestad trogna. Vi drog bort till gamla lägenheten på Lökka och såg matchen samman med J.F, Barrulf, Norken och Björn.
Passade även på att fira det faktum att M fått jobb! äntligen, de känns skit-skönt, även om de inte är 100% utan en vikarie-tjänst så är det iaf nånting att betala hyran med, och framförallt så är det nånting som M verkligen vill göra vilket gör att de känns ännu bättre! Öl, vin och chips inhandlades till matchen, som iochförsig gick inte alls som planerat om du frågar mig, men men va kul o komma tillbaka till Lökka o träffa J.F o grabbarna!
Det var väl egentligen de enda roliga som hänt denna vecka, sen har de bara varit asbest på schemat, alltså sanering av asbest vilket är någonting vi jobbar med på våran firma, inget ja tänker gå in djupare på, men slänger upp ett par bilder från jobbet bara för att. Övertid jobbas det så mycket det bara går nu denna vecka tänkte jag, har övertalat staten att bara skicka en räkning på 15 nu, sen 15 till nästa månad, så det är bara att slå på zombie-mode i hjärnan och jobba sig igenom denna veckas sena kvällar utan att tänka för mycket på vad man hade kunna göra för annat roligt istället för att plasta in skåp.
Barrulf o Nilsson ljuger ihop timmar.
Joel är nöjd över valet att tacka ja till övertid.
Fint blir de..
..efter lite precisions-mätning vartfall.
Det enda som ja känner verkligen suger me allt detta jobbandet är dels att ja inte får så mkt tid till hemmet, och dels att klättring inte hinns med överhuvudtaget. Klättring är ännu en hobby ja fattat tycke för, som ja o Molin+ vem som än är sugen har pysslat med på kvällarna, tog kurs för en dryg månad sen, har vart och klättrat ca 1 gång per vecka sen dess, men nu har de inte blivit nåt på dryga 2 veckor, så ska försöka ljuga mig ur övertid på fredag så kanske man hinner slita sig upp för ett par väggar. En grymt bra och rolig träningsform är det iaf, för er som e sugna och bor i oslo, gå in här o läs mer : http://www.klatreverket.no/site2/
Ne nu ska ja slagga så man orkar upp för 16 timmars jobb imorrn igen, avslutar dagen med ett par klättringsbilder.
Jag spanar febrilt.
Molin hittar en fotogenisk pose.
Bara armar ingen teknik.
Sayonara
/ P
