Ni vet dom här gångerna när man säger nånting med en bra grundtanke, väljer ett par bra ord, iaf lät de så i sitt eget huvud, men när det kommer ut så låter de bara allt annat än rätt, och man ångrar det den sekund de kommer ut i fria luften. Gånger som dessa är då man skulle haft den där kontrollen, den där paus-knappen tillhands, så man får ta ett par sekunder, formulera sig väl, säga vad man vill ha sagt, och få den reaktion, eller icke-reaktion som det var menat att bli. Inte den korthus-blåsande effekt som det oftast blir.

Smidig som jag är så lyckades jag idag med en mycket dum sådan, och den fick just den förödande effekt som man verkligen inte vill, speciellt denna då det sedan innan är ett känsligt ämne och då man borde ta dom där extra sekunderna och tänka sig för, även om man inte har någonting att dölja. Det jävliga är att man vet exakt hur den andra personen känner, för man har varit på motsatt sida av såna klumpiga kommentarer förr, man vet hur hårt de kan ta och höra, och man blir både befogat men samtidigt obefogat sur/lessen/arg på den andra personen. Befogat därför att personen som kläckt kommentaren vet hur känsligt ämnet är, och för att man tycker att smidigare kan du. Obefogat därför att man också vet att personen inte menat något illa med det hela egentligen, att personen inte sagt de för att vara elak, utan att de bara kommit ut och varit ouppsiktligt jävligt ogenomtänkt.

I slutändan så i nästan alla fall, hoppas att detta är ett av dom nästan alla, så blir de i slutändan förlåtet, även om de kan ta ett tag att smälta, ett tag att bearbeta och ett tag att glömma. Speciellt detta ämne elr denna grej som de egentligen är, som har blivit planerad för länge sen, iofs har den blivit planerad utan det minsta tanke utan helt enkelt en impuls-grej, som såhär i efterhand kanske inte var det smartaste drag man gjort i livets schack-spel, men återigen samtidigt en grej som man själv vill göra, utan någon som helst dålig eller sårande mening bakom det hela, utan bara en "kul grej" med sina polare, bara för att göra nåt kul me dom som en avslutning på en vänskap som snart går från daglig till att surra på tele en gång i månaden. Jaja ibland blir det bara helt jävla fel och man får stå sitt kast för det, inte så mycket mer att göra. Även om det här kanske inte är så smart att skriva så står jag för det jag ska göra, och tänker ha kul när jag gör det, speciellt med tanke på att det verkligen inte finns något dumt menat med det hela. Jag står för det jag gör och det vet du. För det så betyder det inte att jag inte bryr mig om dig, och låt det bli dubbelmoral om de vill, men..

..Till dig som jag sagt denna sjukt klumpiga och onödiga kommentar, förlåt förlåt och tusen gånger åter förlåt, men jag hoppas att du innerst inne vet att jag inte menade någonting illa med det, och att du kan förlåta mig för de, även om de tar tid, så visst låt de ta den tid de behövs, jag ger dig den tid och plats du behöver, men i slutet av dagen hoppas jag att du kan se det för vad det var och ingenting annat.

Smidighetens Fader

/ P