4 månader, 27 dagar, 17 timmar och 40 minuters saknad
Sitter i sängen, lyssnar på dom tunga trumslagen i introt till Paradise City, Axl´s gnälligt sköna röst gnyr igång, min underbara M ligger brevid mig, och (sorry M) men det bästa av allt just nu, är att jag efter nästan 5 månader utan mitt livs största beroende snusen, nu har lagt mig raklång för denna underbara känsla av att "ta oskulden" på en dosa, sprätta plasten runt lockkanten, sakta vika upp locket, höra det lilla "poppet" som blir, titta ner på dom numera i en cirkel snyggt upplagda portionerna, förstöra symmetrin, plocka upp en väl utvald snus, hålla den i handen, trycka lite på den så den blir mjuk och formanpassad efter behov, ta upp den mot munnen, stanna till vid näsan, dra in ett djupt andetag, njuta av tobakslukten, blunda för en kort sekund och med tungan snirkla upp denna makalösa uppfinning snusen.
+ 
+ 
=
22.40 den 7 mars kommer för alltid finnas i min hjärna, både som ett underbart men även som ett misslyckande minne, då efter nästan 5 månader utan, och framförallt med många trötta, sura, ledsna, dryga dagar utan ens ett sug efter de, så blev just suget för starkt, veckans 80 timmar i asbestzon, dom allt för få timmarna med john blund, den alltid närvarande stressen spelade kanske in, vad vet jag, men nu sitter jag här, 57 minuter senare, med en lättnad i kroppen, ett leende på mina läppar, en känsla av total nöjdhet, och en inte minst en känsla av att "fan detta har ja ju förtjänat!".
Det är egentligen en riktigt vrickad tankegång, att vafan nu har ja ju varit bror duktig och inte haft nånting under läppen ( förutom ett och annat tuggummi då) på nästan 5 månader, det måste ju firas med en snus! Men samtidigt så är det egentligen ingenting man ska gå och må dåligt över, det här är ju ett val man själv gör, och jag har alltid tänkt att jag ska ångra så lite som möjligt. Om jag nu skulle känna att jag ångrar mitt val, så har jag ju bara mig själv att skylla, det är ingen som tvingar mig till detta, utan det är jag som vill göra det här.
Kanske har hört det här förut, jag har X antal gånger sagt det, men den här gången ska jag inte snusa lika mkt som jag en gång gjort, upplägget denna 400:e gången, är att jag bara ska ta en snus då jag känner att ja verkligen förtjänat de, när jag verkligen njuter av de, när det så många gånger under dessa månader känts som att den där sista touchen saknats, det är då och bara då som locket ska öppnas. Den enda risken är väl att man känner sig värd det allt för ofta, men vafan så länge jag mår bra av de så fuck it!
+ 
+ 
=
True happiness.
Förutom detta gråtfärdiga ögonblick så har dagen varit precis vad jag hoppats att den skulle vara, sömnen höll i sig till alltför sent, maten varit god, inget alltför ansträngande har gjorts bortsett från en oerhört behövlig rydd av lägenheten, vaknade i morse som så många andra mornar på sistone med undran om det dragit förbi en orkan som passerat våra byråer både en och två gånger, kläder bara hänger ut från lådorna, högar med desamma ligger på diverse platser i rummet, i hallen hänger många fler jackor än vad som hinner användas, på badrummet ligger handdukar och smutstvätt om vartannat, till och med i köket ligger plagg utspridda.
Men iallafall för ett par timmar framöver så är detta stök no more, säger som vanligt att nu ska de bli ändring på skiten, resultatet får framtiden utvisa.
La märke till att klockan nyss slog ny vecka, en vecka som ja satsar på ska bli uppstyrd, schema för aktiviteter olika dagar ska printas ner och förhoppningsvis också följas, men känner ja mig och M rätt så lär de väl gå käpprätt. hursom ja mår och är lycklig, livet är för bra ibland, tackar karma för denna dagen, ska försöka o hålla mig på god fot med han i fortsättningen!
Inte för att dom här bilderna har ens det minsta med detta inlägg att göra, men glömde dom i det förra, så här är dom, om än lite försenade.
N och E slog på stort och bjöd mig och M på det alltid säkra kortet tacos.
Lite vin slank ner också.
Sleep tight!
/ P
Kommentarer
Trackback
