Allt i egna händer

Varför går de allt som oftast käpprätt när man har saken i egna händer? Två soon to be klassiska exempel, mitt kära luleå hade igår kväll en ypperlig utgångspunkt för avancemang till slutspel inför en helt avgörande match mot Timrå, de enda som behövdes var en pinne, alltså oavgjort vid ordinarie tid, visst man ska inte spela på oavgjort som de så klyshigt heter i sportens värld, men efter två usla perioder, ingen skapande whatsoever framåt för Luleås del och en keeper med 25 tusen i 25 år på trisslott-tur så kände dom kanske inför sista att vafan de går nog vägen trots 0-0 med 20 min kvar. Dom spelade ännu sämre i början av 3:e och rättvist nog så straffade synden sig själv och Timrå slafsade in 1-0 med 14 min kvar. Efter detta hände...nada! en halvtaskig lobb på mål var allt dom kunde klämma fram i försök att få spela slutspel, verkade mer som att dom redan hade börjat planera påskpimmpling med yngsta sonen.
Exempel 2 : Vi ( Lyn Innebandy, http://lyninnebandy.net ) hade idag en på pappret relativt lätt match mot Sagene 4 vilekt vid vinst skulle ge oss en bra utgångspunkt inför nästa helgs serie-final mot Grei. Men kanske lite självsäkra, kanske lite för lite alkohol i kroppen ( vi spelar alltid bäst vid bakfylla/pågående fylla ), vad vet jag, men första perioden var besviket mållös efter mycket slarv och lite skönhet i spelet. Efter ett par klunkar vatten och lite vett ingnällt i oss så ryckte vi upp oss halvt som halvt vartfall och tog oss en välförtjänt 2-0 ledning. Denna ledning försvann lika snabbt i 3:e som den kom i andra, vi gjorde dock 3-2 rätt snabbt o med 3 min kvar så kändes de som att de här e ju lungan, dom skapade nada och allt såg ut o vara under kontroll. Men ett flaxmål senare, 2 min kvar på klockan, så hade och visste vi att vi kunde rycka upp oss, sätta en balja och gå hem med en utpustning och en torkning av svett på pannan. De vi istället gjorde var att gå in, vara tokigt passiva, inte våga, inte vilja, utan mest gå runt o tänka på va de skulle bli till middag.
Varför detta skedde har ja ingen förklaring till, men de e rätt skumt att när man väl har chansen att ta tag i skiten själv, då fryser man och bara står där, istället för att vara nöjd över att man har just allt i egna händer, ta chansen och göra något vettigt av de hela.
I övrigt har sista dygnet varit ett rätt lugnt och skönt ett, kroppen har inte haft något ungdomligt i sig, orken har trytit och allt ja velat göra är att skita i allt, bara vara, sitta och se en dålig film o dricka sig salongs. Svintråkigt jag vet, och de va de jag igår också kände, så bestämde mig för att rycka upp mig, nu blire den klassiska ändringen, blir en Blossom Tainton-nyttig vecka, blir mycket träning, lite flott och lite pli på sig själv helt enkelt.
Dagen idag har inte direkt gått i det tecknet, men hann ändå med att vara lite nyttig under dom 3 perioderna med innebandy man sprang runt och jaga boll, efter de begav sig jag och min trogna dock ointresserade supporter M oss till Krafts Gate där Bakfulle Barrulf låg i fosterställning efter en helkväll/natt under gårdagen, såg lite på Man U matchen, Rooney gjorde 1-0 och motståndarn Fulham såg allt annat än farliga ut så gick med bensäker tillit därifrån och ut i den gassande (nåja) solen med M och BB i släptåg för en matbit och en pils.
Den planen drog dit pepparn bor, solen gick i moln, allt var antingen stängt/olockande elr fullsatt så gick en sträcka på 1,2 kilometer för att ta oss till Arte Pazza som ligger ett tjejigt stenkast från våran utgångspunkt Colletts Café, men vi fick ju iaf se delar av bislet vi inte sett förut samt gå i uppförsbackar vi inte gått uppför förr.
Väl framme var varken ja elr M hungrig så blev en caffe latté respektive en caffe mocca medans Barrulf slevade i sig en tonfisk-sallad.
Efter de blev destinationen hem för lite söndags-mys med M. Korven, pommes fritsen samt bea-såsen blev aldrig av igår då köp-pizza på för övrigt Oslos bästa pizzeria CinCin ( http://www.utelivsguiden.no/utested.ugml?id01=2646 ) kändes mer lockande så i skrivande stund står ugnen full med pommes frites och bearnaise-såsen sjuder.
Just fan korven skulle stekas också! Plikten kallar.
TTYL
/ P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0