Kapten Nyberg
"Räddas den som kan, kvinnor och barn först!"
Det känns ungefär som att Oslo just nu är ett sjunkande skepp och jag är dess kapten, inte i skrytande mening utan i en förtröstande en.
Slutade i glädje på jobbet förra fredagen, jag och Barrulf avslutade i stil och med en inköpt second-hand kostym på kroppen så rev jag min sista tegelsten på förhoppningsvis väldigt länge.
Men sen då, jo samma kväll så lämnade Barrulf och Norken den skuta som snabbt tar in vatten, packade ihop sina viktigaste ägodelar och skyndade sig över relingen hem mot Sverige.
Kvar stod jag, högst upp i masten klamrandes fast för glatta livet, några saker kvar att fixa, några viktiga ägodelar att ta med mig innan jag också ger mig ut i det stora svarta havet och försöker simma med dom stora fiskarna.
För även om Oslo i sig varit ett äventyr värt historier bättre än dom om dom sju haven så har det ändå med tiden blivit en trygghet. Man har lärt sig vad som är för, akter och reling även i detta kapitel av livet och jag är sån att när det blir lugnt och lite för slentrianskt, då vill jag byta skepp.
Nu står jag här sist kvar, skeppet sjunker i snabb takt med masten bara en dryg meter övanför vattenytan, hela min besättning har redan lämnat, dom ligger där nånstans ute i mörkret och försöker sig på att bara hålla näsan ovanför vattenytan och lära sig simma.
Grymt många vänner har man lärt känna här, grymt roligt har vi haft det, men nu är det slut och vi lämnar Aker brygge och Oslos hamn för att ge oss ut på dom sju haven, i hopp om att kunna bemästra även dom en vacker dag.
Så tack till min "besättning", speciellt till grabbarna som för alltid kommer finnas där och hissa segel med mig när det behövs, J.F, Norken, Falcon, Emanuel, Forsling, T.K, Darle, Nilsson, Wallin, Nordenkjell, Barrulf m.fl, vi ses nånstans, nån gång, på något hav!
Skepp O´hoj!
/Kapten P
Det känns ungefär som att Oslo just nu är ett sjunkande skepp och jag är dess kapten, inte i skrytande mening utan i en förtröstande en.
Slutade i glädje på jobbet förra fredagen, jag och Barrulf avslutade i stil och med en inköpt second-hand kostym på kroppen så rev jag min sista tegelsten på förhoppningsvis väldigt länge.
Kvar stod jag, högst upp i masten klamrandes fast för glatta livet, några saker kvar att fixa, några viktiga ägodelar att ta med mig innan jag också ger mig ut i det stora svarta havet och försöker simma med dom stora fiskarna.
För även om Oslo i sig varit ett äventyr värt historier bättre än dom om dom sju haven så har det ändå med tiden blivit en trygghet. Man har lärt sig vad som är för, akter och reling även i detta kapitel av livet och jag är sån att när det blir lugnt och lite för slentrianskt, då vill jag byta skepp.
Nu står jag här sist kvar, skeppet sjunker i snabb takt med masten bara en dryg meter övanför vattenytan, hela min besättning har redan lämnat, dom ligger där nånstans ute i mörkret och försöker sig på att bara hålla näsan ovanför vattenytan och lära sig simma.
Grymt många vänner har man lärt känna här, grymt roligt har vi haft det, men nu är det slut och vi lämnar Aker brygge och Oslos hamn för att ge oss ut på dom sju haven, i hopp om att kunna bemästra även dom en vacker dag.
Så tack till min "besättning", speciellt till grabbarna som för alltid kommer finnas där och hissa segel med mig när det behövs, J.F, Norken, Falcon, Emanuel, Forsling, T.K, Darle, Nilsson, Wallin, Nordenkjell, Barrulf m.fl, vi ses nånstans, nån gång, på något hav!
Skepp O´hoj!
/Kapten P
Kommentarer
Postat av: Denka
Hur tänkte du nu det där med sjunkande skepp? blev som skumt med tanke på att en riktigt kapten lämnar skeppet sist...hmm? :) chef kostym att arbeta i förresten ;) hahaha
Trackback
