..så känns det just nu, rent känslomässigt så sitter jag fastspänd upp och ner i 200 knyck just nu.
Mina ord och känslor räcker inte till för att beskriva min kärlek till dig, för att berätta för dig hur ledsen jag är för allt dumt jag någonsin gjort, oavsiktligt för det mesta men sånt gör även det ont, jag vill inget hellre än att spendera mitt liv vid din sida, känna din värme, lyssna på dina skratt, ligga vaken och bara prata, stänga in mig med dig bort från allt annat, bara du och jag, som i en liten bubbla, bara prata och älska, skita i allt.
Just nu är du borta och jag lider av det, speciellt just nu för det som vi båda vet är så bra är just nu inte det. Jag ser ändå ljuset för jag vet att vi finns där, jag hoppas du känner detsamma som jag, jag hoppas du känner att vi kan vara där, bara du och jag, i ljuset tillsammans hållande hand, kyssandes kramandes pratandes skrattandes gråtandes.
Sitta där i ljuset och planera vår framtid, köpa vårt hus, skaffa vårt barn, göra avtryck i världen och bara må bra, trivas, älska varandra och livet tillsammans.
Jag vet att jag vill och det vet du med, vi träffades inte bara av en slump, så mycket hade kunnat gå massa andra vägar men det gjorde inte det, jag vet att det var meningen och det känns djupt inom mig, vi har våra känslor av en anledning, den där kvällen var gjord för oss två.
Jag tror ej på Gud men jag tror på oss två, jag vet att vi kan och du vet att jag vill, att vara med dig det är det bästa som finns, att sitta här utan är det värsta jag vet.
Jag älskar dig djupt, för djupt för att sluta för djupt för att inte vilja, du är den jag vill ha och kommer alltid att vara.
Så snälla förlåt kan vi glömma det här, kan du komma hem och prata så vi kan älska igen?

Din för evigt
/ P